en helt vanlig semesterdag

En semesterdag fyllt av karaktär. En klassisk att "göra lista" en helt vanlig dag under sommarens avkopplande dagar.

Hämta bensin till trimmerdag.

ringa om barnvakt

hämta virke till tak.

trimmerdag med vägföreningen.

slå klart sista delen av taket innan kl. 15.00.

lämna byggställning innan 16.00.

packa och göra sig iordning till vägföreningens årliga knyte.

grillfest

avrundning och utvärdering av dagen.

släckning

ska vara tyst och sovdags.


som sagt en helt vanlig semesterdag fyllt med avkoppling och äventyr. Till detta ska tilläggas att hammarslagen kommer eka tillsammans med min fader som har en startsträcka av rang samt en minitiös nogrannhet. en nogrannhet som testar gränser, men i slutändan bli ett vinnande koncept. Så resultatet är väl värt mödan. denna gång handlar det om klädselbrädor och oregelbundna sprickor på höga höjder.

Innerväggar och tak börjar även de ta form, sovrummets stomme har slagits ihop och rummnet börjar ta form i glesens konturer.

mina egna mentala dödahavsrullar!

Tankar svävar runt i mitt huvud likt kanariefåglar i en taskig serie. Hela livet har mitt liv kretsat kring synlighet och min "att göra" lista har bestått av en rad materialistiskt ytliga och egocentrerade händelser och inköp. Mitt ödes lott blev att sträva mot mål, drömmar, tankar, inspirationer och krav konstant. Till råge på allt valde jag en väg som knappt kan lösa pennan till min lista. En filosofisk och humanistisk resa som kan liknas av en fars av dantes "den gudomliga komedin". En gång i tiden hade jag tid till att fundera och som var ett stort intresse. att förstå och vägleda människor var ett intresse och ett yrke. knappast inkomstbriingande och utvecklande för en som knappt förstod sig själv. Entusiasmen, viljan och visionerna hade nått till vilket berg som helst. Kreativiten och engagemanget var oändligt, men någonstans ropade materialisten efter mer och mer. De gula fåglarna blev fler och jag försvann in i drömmarnas värld för att kunna hitta mig själv. en jakt efter en oändlig historia vars början var som ett stort svart hål. jag kunde inte siffror och det utvecklade min förmåga till att hantera och lyssna på min omgivning. betendevetenskap var något flickigt och mjukt och jag trampade på mig själv likt en fimp som skulle släckas ut. jag gned, tryckte och stampade mig ner i botten och resan gick ner mot skärselden. Vilset funderade jag över min pessimistiska och vältrade mig i självömkan. framstegn blev inte många, men kraven desto fler. i min omgivning omgavs jag av talanger, kärnfysiker och esteter. de visste var de skulle och jag stod kvar, ensam och vilsen. min strävan var att uppnå mina krav som blev högre och högre. istället för krav bytte jag ut ordet mot utveckling. att utvecklas var något nobelt och jag slet för att uppnå min första önskan. en önskan som även den förändrades eftersom jag inte visste vad den var för något. livrädd för att misslyckas gömde jag mig bakom citat och fasader. fasader som sprack i mitt inre och plågade huvudet. vem är jag? hur är jag?

drömmarna blev allt fler och allt större. förmågan att våga ta steget fanns fortfarande inte inom mig. jag skapade och skapade. till vilken nytta, för vem, för vad? en sommar lossnade allt efter år av samtal, insikter och jämförelser. den sommaren lärde mig att våga. om något skulle planeras, skapas eller berättas blev det nästkommande steget att göra. gör det eller släpp det! år efter år har jag matat in detta i huvudet. fortfarande tillsammans med ordet utveckling. jag lärde mig att hantera mig själv, min strävan. energin sparades och omvandlades. något växte inom mig och jag blev äldre och förståndigare. något som en jante aldrig ens skulle yppa. jag vågade ta för mig, stänga av och bara vara.

hur kommer det sig att något sådant här hamnar på pränt mitt under semestertider. en tid då huvudet ska stängas av? mitt huvud går inte att stänga av! hur mycket jag än försökt, avslappning, yoga, stresshantering fyller hyllmeter i huset, så kan jag inte utesluta det som maler. jag kan bara sätta det på en "att göra" lista och antingen göra det eller släppa det. under semestertider hinner jag drömma, umgås och skapa. allt på både gott och ont. det som på senaste året tagit i akt är att allt och alla har sin tid och det finns ingen mening att forcera fram i listan. den finns där och kommer alltid göra det...

framtills dess är det bara att inse att jag är en materialistisk filosof som slåss för att skapa och övervinna sina mål och drömmar med sina blåslagna, blistriga och såriga händer. det är semester det...

på långsikt är det här helt givet och ett steg på vägen, men på kort sikt bara svammel och ordbajseri...

semestertankar i en hängmatta eller ett liv utan ernst...

Vi utforskar, skapar och påverkar. Kreativa förmågor påverkar till det sunda och till det osunda. Bilar, tåg och badkar, alla kan de bli våra fiender! Vi skapar våra fiender, men även våra vänner. Vi gör våra val. En del medvetet, andra omedvetet. Vissa saker ligger i våra händer. Saker som vi kan påverka. Allt ligger i våra händer intalar vi oss unga och naiva. Erfarenheten lär oss något annat. Världar öppnas upp och vi känner oss mindre och mindre. För andra skapar det storhetsvansinne eller visioner. Val, öde eller slump?

I detta sätts liv till världen. Även de medvetet eller omdedvetet. Slarv kan kosta oss blod, svett och tårar. En del tror de kan ha kontrollen över livet, över allt i livets ridåer. Förutseende och beskyddande planerar de för framtiden och inget får stå i deras väg. Det byggs glasbubblor som senare i livet kan sätta sina spår. Till det positiva, men även till det negativa. Försiktiga och försynta utforskar barnen livet utanför. Andra klamrar sig fast i det som kommer i deras närhet. Maskrosor som klamrar sig fast i verkligheten. En del helt utan förmåga att förstå vad livet utanför inneburit. Andra varse om livets grymheter. Ondska, asfalt, torka, svält och död. Allt i livets kloaker har flutit förbi. Lyckligt ovetandes har en del av dessa barn seglat på syndernas sura kloakvatten i sin lilla glasbubbla fylld av kärlek och kontroll. Vilka av dem har lärt sig vad som finns framför dem eller vilka vägskäl som kan kosta eller berika?

Våra fiender driver oss till vanvett då vi inser att vi inte kan påverka allt. Bilar, tåg, badkar, livet eller oss själva! Vi har skapat livsverk och det är de som stundtals skrämmer oss. Livsverk som vi byggt upp inom oss. De som nu stundtals skrämmer vettet ur oss. Tankar som sätter en liten törnrosa tagg i våra glädjefyllda och omtänksamma hjärtan. Helt ovetandes om våra otäcka hjärnspöken som gnager sig in i våra medvetanden. De som sätter spår till att vi tillslut inser att allt inte ligger i våra händer.

Framför mig ligger det som jag skapat, fostrar och lär om livet utanför bubblan genom våra godnatt sagor. Sagor om ett liv fyllt av otäcka troll, men även fyllt av kärleksfulla feér som vakar över oss med sitt spö i beredskap. Allt kan hända, men vi vet inte när, var, vad eller hur. Ovissheten skapar sår som vi lär oss av. Plåster läker de sår som vi utforskar i det okända. Att våga, värdera och älska det som ligger i våra händer skapar tro och hopp. Allt annat är hjärnspöken som har tråkigt en sen söndagskväll. Att skapa ett liv, ett livsverk är vår lott.

Min lott är att odla i min sagolika trädgård! Min familj, mitt hem och min lycka finns inom mig och besegrar vilka fantasimonster som helst. Det andra ligger i min vardag och därför i min makt, eller?

min sagolika vy

jag är på jakt efter min sagolika vy! Avkoppling övergår till en skön ensamhet. trött på att planera eller styra upp livets alla fenomen slår jag mig ner där jag behagar. Kroppen hänger bara med, rakt in i sommarens oas. Min sagolika vy där jag ser livet passera revy. alla är vi på olika plan, vissa rika, andra fattiga. Rikedom av pengar, liv eller upplevelser berikar våra liv. Jag är född med guldsked mitt i mun, men skeden har medfört en bitter eftersmak, där jag glömt att uppskatta det som finns och det jag har. istället har det blivit en jakt på mer, snabbt habiterad och hungrande efter mer. Likt fiskaren som vill ha mer jagar jag inkomster för att orka med utgifter.

Energikapitalet lyste rött, men jag klistrade över lampan och fokuserade på nya mål. olyckligt, omdeveten och icke självreflekterande glömde jag bort att fylla på inkomster och hungrade efter nya landskap där jag skulle finna guld. pengar var allt, men jag blev aldrig rik. ostrategiska val tog mig bort från den materialstiska rikedomen. något jag skulle inse, då det var för sent. däremot var jag rik på annat som idag inte värderas i pengar. jag innesitter en frukt som inte går att skörda. ekologiskt odlad i en frodig och grönskande barndom. idag finns den bara där, om jag tillåter mig att titta.

Skuggan ur mina drömmar sliter tag i mig för att banka mig till ro. Ibland med lyckat resultat, ibland med hjärnspöken som hungrar efter mer. En jakt på min sagolika vy där jag kan slå mig till ro och se livet passera förbi. tankarna åker karusell, runt, runt. den illamående känslan klumpar sig i magen. skapar en knut som inte går att lösa upp med en enkel handrörelse. den är invecklad och trasslig. Mitt röda nystan är fullt av knutar från förr och nu. enbart för att jag gör det så! jag slår knut på mig själv, för jag vill veta vem jag är och vart jag ska. jag vill bort från ovisshetens mörka land.

jag vill följa skenet. vägen in i ljuset, en spikrak väg där jag kan skörda frukt efter alla års slit. slit efter något, som släckts ner och mitt mentala landskap ligger nu tomt. intrycken kommer till mig, men försvinner lika snabbt från mig. en tidigare pefektionistisk dokumentation gav mig ljus. tyvärr var det ljus till mörker. för i denna dokumentaion fann jag mörker, pessimism och elände. mina mentala maskiner skapade någon, som jag trodde jag var, men inte är. en terminator som hade ett mål. att skapa ett inre kaos. sinnliga kreatur slet i mitt inre och jag slöt mig, ville ge upp. jag gav upp, men bara för att återuppstå ur mitt falska inre.

vad lärde jag mig av detta? klyschor som tillhandahöll en massa energi. energi kan inte förstöras utan bara omvandlas? bränslet, energin, ville påverka eller skapa en drivkraft. vilset hade jag ingen aning om hur jag skulle hantera denna drivkraft och energi. hjärtat slog för fullt, pulserade ut kraft i varenda ven. Huvudet ekade fortfarande tomt och jag var helt utan mål och mening. allt blev en briserande bomb. min egna molotovcocktail och jag blev min egna vilsna självmordsbombare utan religion och tro. jag hade en vilja och kraft av att skapa en idyll, en sagolik vy. både för mig, men främst för andra. en framtid med utopiska inslag, storslagen och magnifik. mitt i allt detta stod jag, skaparen. någon som inte ens kunde skapa sitt egna jag. vilsen, rädd och försiktig! någon som aldrig vågade, som undvek smakprov på stormarknaden om fredagarna. en utveckling som blev invecklad och ohållbar.

idag vet jag, eftersom jag vet att jag har det bra och har alltid haft det bra. något som jag förstått efter att mött livets olika skapelser. vi är alla rika på historier och många hungrar efter sånt som alla "andra" har. det är så vi mäter vår rikedom. ovilliga att lära av varandra, vill vi stundtals skapa vårt egna hjul. åter och åter, utan rikedom som vi kan kassera in. allt för att vi aldrig slår oss till ro, eller gör det svårt för oss... sådan har jag varit, men vill inte vara... jag föddes med guldsked i mun, men spottade otacksamt ut den och skrek självömkande efter mer. idag har jag både mål och mening och det tar mig bort från ovisshetens torra landskap. och framförallt gör det mig rik, på både självförtroende och framtidstro.

1,5 km har respekt med sig i älvarnas köldslagna kraft

Innan vansbrosimmet fick jag åter och åter höra att det bara vara att plaska från A till B. Det som dessa plaskentusiaster glömde bort är att vi bor i Sverige. ett land med blandade väderleksförhållanden. framförallt under den svenska sommaren. något som ett antal simentusiaster glömt bort i sin planering av vansbrosimmet. Sträckan var inga problem och kommer troligen aldrig bli. inte ens för de otränade! Dock så har även vädret en stor del i simmet. 12 grader i luften och 16 i vattnet var något som många inte kalkylerat med. redan efter 5 minuter blev första simmaren varse om detta. Under simturen räknade jag lätt till minst 6 skrik om kramp och en fick föras med ambulans till sjukhus. Vistelsen i Vansbro blev en regnig vistelse och dikena var mer eller mindre älvar.

För övrigt blev vistelsen en resa i tiden och många gamla minnen väcktes till liv. Minnen från förr som vildmarksinstruktör och ett liv kantat av äventyr och vardagsflykter. Något som förändrade både mig och min situation. En lång och händelserik resa till ett bättre självförtroende påbörjades vid denna punkt och det blev många intressanta och härliga möten med människor från sveriges alla delar.

under några dagar har jag sorterat och byggt upp mig själv genom att bara ta det lugnt efter denna roadtrip med grabbarna. en rolig och grabbig resa med en stor mängd skratt och humor.

nu ska livsverket få sin beskärda del av byggandet, som i många svenskars hem kallas semester. men vad gör väl det en sommar som denna.

Semester!

Tankar svindlar, svischar och flyger kors och tvärs för tillfället. Att överlämna något som innebär att släppa kontrollen är inte alltid så lätt. Sitter nu mina sista minuter på kontorsstolen i de dunkla kommunkorridorerna. Tiden har svischat förbi och nästan två år är nu förbi. Vart tog den tiden vägen? Lärdomarna snurrar och jag försöker sortera ut guldkorn som jag kan ta med mig till nästa stol. En stol som innebär statliga funderingar... Den tiden är snart här. Först ska det njutas av semester och helt oplanerade infall varvat med snickerier.

Infallen av funderingar framöver kommer bli sporadiska, då hjärnan är helt avkopplad. Uppkoppling sker från och med augusti.

Over and out!

Semester med byggplaner

Semester innebär byte av arbetskostym. För tillfället är det en byggplan som ska läggas fram efter en tids byggkoma och förnöjelser. nu är det dags att ta fram den disciplinära ådran och hoppa i snickarbyxorna. Prioritet ett är färdigställande av ovanvåningen med allrum, sovrum, barnrum och gästrum. Det innebär många snickartimmar inomhus. Som tur väl är tillåter vädret inget annat än inomhusarbete. Kliar dock mest i fingrarna till att börja utomhus med veranda och altandäck. Fram tills dess får jag finna inspiration och drömma mig bort...


(bild hämtad från www.potterybarn.com)

Förebygg: Använd solkräm!

Fastnade för Rickard Wolfs "använd solkräm" i bilen på väg in till jobbet. Översättningen kommer från tidigare hiten "wear sunscreen" eller "the sunscreen hit" av Buz Luhrmann och som gick varm på stereon som yngling. (lyssna på www.youtube.com/watch?v=sTJ7AzBIJoI)

Får bli dagens tips i livet... annars är jag mitt i livet och tänker framåt. med framåt menar jag ca tre dagar, då det bär av till vansbrosimningen. I huvudet rabblas klokskaper som efter regn kommer solsken för att inge lite hopp till vädrets makter. Och då är det dags att använda solkräm på en alltför blek hud.


Kära elev i avgångsklassen: Använd solkräm.
Fick jag bara ge dig ett ord på vägen skulle det var solkräm.
De långsiktiga vinsterna med solkräm har påvisats av forskare, medan
resten av mina råd inte står på stadigare grund än mina egna snåriga
erfarenheter. Jag ska dig mina råd nu.

Njut av styrkan och skönheten att vara ung. Nej förresten, du kommer ändå
inte att förstå ungdomens styrka och skönhet förrän den avtar.
Men tro mig, om tjugo år kommer du att titta på bilder av dig själv och
minnas, på ett sätt du inte kan föreställa dig idag, alla möjligheter som
låg framför dig och hur fantastisk du egentligen såg ut. Du är inte lika
tjock som du tror.

Oroa dig inte för framtiden, eller oroa dig. Men kom ihåg att oro är ungefär
lika effektivt som att lösa en räkneekvation med att tugga tuggummi.
De verkliga bekymren i livet kommer troligen vara sådant du aldrig ens brytt
din oroliga hjärna med, såna som slår ner som en blixt klockan fyra en seg
tisdag.

Gör en sak varje sak som skrämmer dig. Sjung.
Var inte vårdslös med andra människors känslor. Tolerera inte någon som är
vårdslös med dina. Använd tandtråd. Slösa inte tid på avundsjuka. Ibland
ligger du före ibland efter.
Loppet är långt och egentligen tävlar du bara med dig själv.
Kom ihåg komplimanger du får, glöm förolämpningar.
Om du lyckas, tala om för mig hur du bar dig åt.
Behåll gamla kärleksbrev, släng gamla kontobesked. Stretcha!
Känn ingen skuld om du inte vet vad du ska göra med ditt liv. De
intressantaste människor jag känner visste inte när de var 22 vad de skulle
göra resten av livet. Några av de intressantaste 40-åringar jag känner vet
det fortfarande inte.
Få i dig mycket kalk. Var snäll mot dina knän. Du kommer att sakna dom när dom
är sönder.

Kanske blir du gift, kanske inte
Kanske får du barn, kanske inte
Kanske skiljer du dig när
du är 40, kanske dansar du fågeldansen när du
fyller 75
Vad du än gör, håll inte på och beröm dig själv för mycket, men var inte
heller för kritisk.
Hälften av dina val är tillfälligheter. Alla andras också.

Njut av din kropp. Använd den på alla sätt du kan. Var inte rädd för den,
eller vad andra tycker om den. Den är det mest fantastiska du någonsin
kommer att äga. Dansa! Även om du bara kan göra det i vardagsrummet. Läs
instruktionerna, även om du inte följer dom.
Läs inga skönhetstidningar. De kommer bara få dig att känna dig ful.

Lär känna dina föräldrar. Du vet aldrig när de är borta för alltid.
Var snäll mot dina syskon. Dom är den bästa länken till det förflutna och
troligen dom du kan lita på mest i framtiden.
Lär dig att vänner kommer och går men kom ihåg att hålla fast vid dom bästa.
Arbeta hårt på att minska avstånden både geografiskt och i huvudet, för ju
äldre du blir, desto mer behöver du dem som kände dig när du var ung.
Bo nån gång i en storstad, men flytta innan du blir hård.
Bo nån gång vid havet, men flytta innan du blir för mjuk. Res!
Acceptera vissa ofrånkomliga sanningar: priser kommer att gå upp. Politiker
kommer att luras. Även du kommer att bli gammal.
Och då kommer du att fantisera om att när du var ung, då var priserna
rimliga, politikerna storsinta och barn respekterade de äldre. Respektera de äldre.

Räkna inte med att någon annan ska försörja dig. Kanske kommer du att ha
sparpengar, kanske gifter du dig rikt, men du vet aldrig när det ena eller
andra tar slut.
Greja inte för mycket med ditt hår, för då kommer du att se ut som 85 vid
40.
Var noga vems råd du följer, men ha tålamod med vem som ger dom.
Goda råd är ett slags nostalgi. Att dela ut dom är som att gräva fram det
gamla ur sophinken, torka av det, måla över de dåliga sidorna och
återanvända det för mer än det är värt.
Men tro mig vad det gäller solkrämen!
(Wolf, använd solkräm)

Nyhet! Snabbare köer kan vända finanskrisen - amerikansk snabbkö ny proposition. Opposition och sittande regering eniga

Efter 11,6 minuter ger jag upp. Då får det vara nog! kan inte kassörskan skynda på lite? Ska jag byta kö eller stå kvar, den kundvagnen kommer ta en evighet att lasta upp! ÅÅÅÅÅåååååååå, så drygt detta är!

Varför kommer inte människan? Vi sa ju 12.00 och nu är klockan 12.11.06. Nä, nu går jag!

Nu har vi det svart på vitt. Vårt tålamod räcker inte till i ett nordiskt perspektiv:

"Redan efter 11,6 minuter blir genomsnittssvensken irriterad över att personen den ska träffa är försenad.

Svenskarna intar därmed sistaplatsen i den nordiska tålamodsligan, efter både danskarna och norrmännen.

I genomsnitt spenderar svensken tre timmar i veckan på att vänta. Ofta handlar det om väntan på bussen eller tåget, väntan på att maten ska bli klar eller väntan på personer man ska träffa.

För att få tiden att gå läser vi ofta tidningen, använder mobilen eller lyssnar på musik.

Norrmännen mest tålmodiga
Norrmännen väntar också i genomsnitt tre timmar per vecka, men trots det så står de ut två minuter längre än svenskarna innan de blir irriterade på en person som är försenad.

Danskarna har också större tålamod än svenskarna och kan vänta en minut längre, enligt en undersökning gjord av undersökningsföretaget Norstat på uppdrag av ett mobiltelefonföretag."
(www.svt.se, rapport 2 juli 2009)


Inte lustigt att det går trögt med arbete på långsikt...

Dock var amerikanerna lite mer förutseende och införde en snabbkö redan 2008 för att inte mista resenärer. Troligen kommer en svenskkö inom kort.

"USA:s flygplatser erbjuder snabbkö"
Trött på långa köer till säkerhetskontrollen? Nu kan vana resenärer ta snabbkön på flygplatser i USA.

En snabbkö för expertresenärer, en vanlig kö för fritidsresenärer och en avslappnad kö för barnfamiljer. Så fungerar det nya kösystemet på ett tjugotal flygplatser i USA. Färgglada skyltar med bild och text markerar vilken kö som är vilken.

Alla resenärer är fria att stå i vilken kö de vill, men personalen på flygplatsen försöker hänvisa till den kö man ser ut att tillhöra.

Los Angeles International, Seattle Tacoma och Boston Logan är några av flygplatserna som använder det nya kösystemet. New York Kennedy ska börja dela upp köerna nästa månad. Ytterligare tjugo amerikanska flygplatser börjar med snabbkö under sommaren.
(www.vagabond.se, 11 juni 2008)

(bild hämtad från www.vagabond.se)
Det blir lätt långa köer på flygplatsen. Först till att checka in bagage, sedan till säkerhetskontrollen. I USA finns det nu snabbköer.

Lite mer ljust och randigt nu.

Efter en tids pausande i byggandet är det nu dags igen. Tidigare förslag har hunnit smälta och det är nu lättare att se vad som känns rätt. Från att ha letat tapeter med mörka nyanser kom ett designertips upp i förra veckan som vi tog med oss till urvalsprocessen. Tipset löd: "Låt färgerna utifrån naturen komma in i rummet istället för att ta fram det genom mörka kulörer på väggarna. Våga ta fram de vita och ljusa nyanserna så kommer färgerna utifrån in i rummet."
Känner ni igen det? Eftersom vi har stora fönsterpartier både ut mot havet och in mot skogen började vi titta på ljusare nyanser.

För någon dag sedan fick vi hem tapetprover från Ralph Laurens kontor i London. Det är stor skillnad på att se tapeter på en dator än i att hålla ett tapetprov i handen. Tyvärr kändes tapeten för papprig för vår smak och vi kunde lägga den åt sidan. Dock finns det andra mönster som vi fastnat för i samma kollektion som skulle passa bättre i något av de andra rummen. Fortfarande med det randiga, rutiga och blå som ledord.

Någon som dröjt sig kvar på vår tapetlista är återigen Ralph Lauren med Dunston Stripe-Porcelain.

(bild från www.ralphlaurenhome.com)

och Saville Stripe-Indigo

(bild från www.ralphlaurenhome.com)

Denna lyckades inte komma in på listan, men var med i medvetandet ett litet tag.

(bild hämtad från www.engelskatapetmagasinet.se)

Du kan kalla mig landsortsgrabb!

"Det här är min kärlekssång, det här är min stund på jorden..."

Låt mig berätta en saga. En saga jag slåss och brinner för. Den började redan som liten grabb i en omgivning fyllt av vänskap, spänning, dramatik och romans. Allt från sprängfylld action med vänner från nästgårds till rofyllda nätter fyllt av flygande fjärilar och romantik under stjärnklara nätter. Vänner utmanade våra domäner, ville utvidga sina revir. Vi var dåtidens indianer som slogs för vår mark, kämpade för vårt land, men framförallt för vår bygd. Bygden var vår värld, vårt allt. Vi kände till varenda sten, varje bäck i vår värld. En värld fylld av sagor. Sagor som de visa männen trollband oss med. Visa män, kloka gubbar, goa gubbar som berättade allt från hur det en gång varit och sett ut där vi nu drabbade samman i fantasislag med utomsocknes vänner. Grottor, liemän och snudd på drakar hade en gång i tiden upptäckts på vår mark och vi fortsatte denna upptäcktsfärd. En omgivning som förr svultit ut familjer, liv och rörelse gav inte heller oss en mättnad. En helt annan mättnad i en annars sprudlande näringskälla.

De visa männen var gubbarna och gummorna från förr. För oss var de bygdens storytellers, som gav bygden näring till vår fantasi. Om somrarna kom de åkande från när och fjärran. Motorljud som gjorde att vi släppte allt vi hade vid händer och fötter. Springandes glömde vi bort hur ont grusen gjorde under våra fötter, för vi hade bara en sak i huvudet. Att få smaka den hemlagade saften och få höra allt. Vi hade fått smak på livet och idyllen vi växte upp i! I vår omgivning håvade vi in allt som sades och vi fångade upp det i vårt inre. Likt vår håv som vi använde vid bryggans kant då vi letade efter spigg, lugn och harmoni. Här fanns aldrig tillstymmelse till bråk om mitt eller ditt. Utan det var vår fångst. Lugnet som vi fann nere i den gassande skärgårdens neutrala landvinning tog vi med oss, då vi ville höra allt som vi hört tusen och åter tusen gånger av morfar och hans bröder. Men även sånt som vi aldrig hört talas om tidigare fångade vår nyfikenhet som handlade om livet utanför våra domäner. Även där fanns spännande berättelser om livet från förr. Något som vi inte förstod där och då, men som senare skulle prägla våra val i livet. Då stod tiden still och vi lyssnade och sög i oss varje ord som sades i denna bullerbyidyll.

För mig är och var gubbarna och gummorna från förr de som andats och levt i den idyll jag nu är en del av och som även jag har utformat i mitt sinne och bland mina minnen. Mina historier från förr, likt de morfar och hans bröder upplevt, förmedlat och trollbundit mig med. Precis så som jag förhoppningsvis ska förmedla och forma mina framtida berättelser för de barfotabarn som kommer springande. Även det berättelser om spänning, dramatik och romantik. så lika, men ändå så olika, levndsöden vävs samman. Idag förstår jag att många gånger gjorde de kloka gubbarna tragik till komik. Både för att bevara, men även för att orka uthärda, det som upplevts under en tuff tid i en tuff bygd. Något jag bevarade inom mig, som jag sög i mig, då det berättades. "Något" som finns inom mig än idag! En stolthet för den styrka och överlevnadsinstinkt som de kloka gubbarna och gummorna drivits av och som jag har fått lära känna, lära utav. De var både visa och tuffa. Superhjältar som jag bevarade på mentala idolkort. Kort som idag är värt en förmögenhet. Inte av pengar, utan av något helt annat.

Åren kom ikapp mig och med tiden kom plikterna. Plikter som jag nervöst tog mig an och som formade mig till den jag skulle komma att bli. På kort sikt en ankunge, så olik alla andra, på lång sikt en svan. Kunskapen och skolplikten var ett faktum. Nervöst höll jag ett krampaktigt tag i morfars jättelika hand. En hand jag kände mig trygg i eftersom jag visste att morfar en gång i tiden stått på samma ställe där jag nu stod. Jag var liten, men växte med min uppgift. Skrivstil formades, ord växte fram och blev till ett språk. Ett språk och skrift som gav mig förståelse om att det fanns mer än bara här och nu. Vårt land blev då så mycket större och vår bygd så mycket mindre. "Vi" blev "jag" och litenheten hade fortfarande sin charm och närhet. Glädjen för det lilla höll mig kvar och jag fortsatte ta mig an nya utmaningar med äppelkrig, fotbollsfinaler eller andra fysiskt krävande grenar. Omgivningen gav mig en gratis kick, ett rus av livet. Ingen alkohol eller droger behövdes. Hundraprocentigt rent. Ren och skär lycka. Hög av lycka blev jag återigen ett vi och från bygdens Andersonskans kalle, Kalle Blomqvist eller Rasmus på Luffen blev vi Bröderna Hardy, Fem gänget... Nämn dem alla och vi har upplevt många av de äventyr som släpades hem i kassar av böcker från bokbussen varannan tisdag.

Gränser testades och övervanns. Vi formade ett jag, en identitet, en levande landsbygd. Framförallt formade vi en stolthet över det vi hade och upplevde. Upplevelser följt av glädje, sorg, ilska, motgångar och medgångar. I skymningen grenslade vi testosteronfyllda våra halvtaffligt trimmade mopeder för att testa ännu fler gränser. Med ett tufft yttre blottade vi våra mjuka inre, som charmade vår omgivning. Helt plötsligt var det vi som var cowboysen som skulle utöka våra landmarker. Från gympasal till gympasal dansade vi tryckare till de mest sötsliskiga ballader. Ballader som etsade sig fast i vår hjärnbalk. Minnen av dofter, skratt och sorg från våra sirener som trollband oss ploppar än idag upp när vi minst anar det. Närheten gav oss mersmak, fängslade oss och vi hade tillslut bara en sak i huvudet: Det var "Hon", våra sagors prinsessa vi skulle erövra. Kreativiteten hade inga gränser där alla medel var tillåtna för att få uppleva den första kyssen. Återigen använde vi oss av både vår, men även omgivningens, charm. Vissa med större framgång än andra. På klippornas hårda häll samtalade "hon" och jag nätter och dagar igenom. I de flesta fall med en utgång som jag aldrig ville höra. Ord som: du är en underbar kompis och det vill jag inte förstöra... Någon annan hade precis upplevt kärlekens och läpparnas sötma. Det hela blev en tävling mot åldern och tiden. När, var, hur? Fokus hamnade på helt andra saker än tidigare och livet blev mer komplicerat. Bygden för trång och betydelselös. Spänningen försvann, allt blev bara litet. Själen började blottas och frustrationen var ett faktum. Vänskap splittrades, livet blev mer ensamt.

Trots det blev kompisarna allt fler, men "hon" blev alltmer sällsynt. Vidderna vidgades och horisonten kom allt närmare mig. Frågor över livet blev mer komplicerade och bygdens charm räckte tillslut inte till. Jag packade mitt knyte och gav mig ut i världen.

Tiden utanför, berättelserna från förr om världen utanför var nu än mer intressanta. Flyg, tåg, flyttlass tog mig runt i både land och värld. Ingenstans fann jag det jag sökte. jag sökte "något", men visste inte vad. Sökandet efter vem jag var och vad jag ville ekade i huvudet. Erfarenhet och lärdomar passerade förbi rakt in i mitt omedvetna. Trygghet, närhet och charm sipprade igenom medvetandets resa. Studier i hysteri gav mig mersmak på kunskap och vem jag var började ta form. Insikten rann på klassisk manér genom sinnena och jag förstod vem jag var och vart jag ville. Det fanns bara ett enda fokus vid denna tidpunkt. Hem, jag ville hem! Det som jag svor att aldrig återkomma till, helvetet och tristessen på jordens rund, under skolavslutningens hektiska dagar var helt enkelt mitt hem.

Nu sitter jag här och blickar ut över livet som passerar revy. Snart på min veranda med Elliot i mitt knä och förstår hur bra jag både har och haft det. Trots att jag ibland lidit jordens alla samvetkval och plågor har resan haft betydelse och givit mig fördelar som format mitt liv och min resa. Precis som klyschan vi lär av våra misstag uttrycker det har jag gått stärkt ur allt. Himmel som helvete! Bland många saker och erfarenheter jag tagit med mig från min saga är att...

"Du kan kalla mig - Landsortsgrabb, jag är vad jag är - landsortsgrabb, där blev jag kär - landsortsgrabb. Scenarier dom ändrar sig, blommor dör och blommar igen. allt det här det har växt i mig, det var aldrig slutet på historien. jag talar om den lyckliga tiden, allt vi svor på gällde för livet, ja livets bok har sina bättre sidor..." som Plura uttrycker det.