God Jul och Gott Nytt År

Så var den här...den annalkande julafton med klappar och mängder av fettdrypande smarriga julrätter. Detta året kommer bli en annorlunda jul i många bemärkerkelser. Förändringar är dock inte av ondo, men visst är det lite otäckt småpirrigt att inte veta. Inte den pirrigheten som drivs av nyfikenheten, som att sitta med julklapparna i famnen. Utan det otäcka suget som gör att jag vill stanna kvar i det jag känner mig trygg med, som jag alltid gjort. Men en gång i tiden hade ju även det sin början. Början på något nytt. Ett sådant år är på intåg och det börjar med förändringar på det tradiotionsenliga julfirandet.

År 1960 hade kalle anka sin början och vi har följt dessa vänner generation från generation. Spänt har vi suttit och väntat på vem som ska tända ljuset och sedan kritiserat och diskuterat. "Var fan är Arne Weise" kommentaren har syrligt levererats när vi inte känt igen oss. Känt igen oss med det vi alltid haft. Är det så bra med att alltid gå i de gamla hjulspåren? Att alltid leverera Weise. Den trygga, harmoniska och förutsägbara tradition vi alltid längtat efter.

För någon dag sedan var jag och min bror på bio och såg The day the earth stood still. Finputsad och mer politiskt korrekt än ursprungliga från 1951. Vinklad från kalla krigets etiska dilemman till mänsklighetens destruktiva livsstil som hotar vår moder jord. Förändrad och annorlunda, men ändå så vanlig. Jag fastnade för ett citat som levererades och som gällde våra vanor. När ändrar vi våra vanor? När förändrar vi våra beteenden? Fritt översatt kan det uttryckas i: Vi ändrar inte våra vanor förrän vi står vid det yttersta.

Jag står nu vi det yttersta och ska fira en annorlunda, spännande och rogivande jul, utan Arne Weise! Fast med Kalle Anka, givetvis. Förändringar får ske i små doser och över lång tid. För lite otäckt är det ju med nya händelser...

Så med det vill jag önska er alla en riktigt God Jul och Gott Nytt År.

Med julen kommer mer än bara tomtar...

Så här i jultider brukar mer än tomtar, paket och pyntade granar höra till årstiden. Det vankas ju även influensatider. Tyvärr har Elliot gått i pappas fotspår och blivit en samlare. Och han samlar inte på vad som helst! Samlarobjektet har till mammas och pappas förtret blivit diagnoser. Ibland kan jag knappt komma ihåg när han var frisk och mamma Anna har intagit sin egna mentala strategi, likt en brandmans katastroftänk för att inte bli överrumplad av katastrofens omfattning. När du tror att du har nått gränsen av allt jävelskap, så har du bara nått halvvägs. Så passa på och njut nu. Eller som hon uttryckte det på hennes egna icke så akademiska Kallingespråk:

"När du nått botten av all skit, så har du 5 cm dynga till under dig".
Hon är en sann optimist min andra hälft.

Rekordet av Elliots diagnossamling togs i veckan och jag vet inte vad jag känner, tänker eller gör längre. På ren rutin bär det av till en miljö, han tyvärr känner igen allt för väl. Han känner till vilka de snälla läkarna är och vilka de hemska är. De hemska förknippas oftast med sprutor och då går det inte ens att muta med klistermärken efteråt. Han känner igen alla sköterskor på Vårdcentralen och vet precis vart han ska och vilka knappar han ska trycka, eller inte trycka på. Till denna veckas samling blev det ögoninflammation, scharlakansfeber och Aedomosos...något obegripligt-influensan. Allt på samma gång.

Att se en så liten kille kämpa och tappert beta av den ena medicinen värre än den andra gör att jag kommer i kontakt med många känslor under dessa sjukdomstider. Det är ju mamma och pappa som får agera medicinbödel i dessa sammanhang och läkarna råder en till att agera "tufft". lättare sagt än gjort bland två blödiga beteendevetare som tror han får men av minsta lilla livtag...

Jag glömmer aldrig mina omvälvande känslor då vi började misstänka att allt inte stod rätt till med Elliot några veckor efter förslossningen. Att se detta lilla knyte knappt orka lyfta på huvudet, sittandes inlindad i en filt och höra från personalen att "det ska vara så" gjorde mig frustrerad. Att se honom försöka äta utan att få i sig en droppe näring och gå ner mer och mer i vikt. Utan att veta vad som var fel, men känna att något var fel. Att tillslut se alla läkare ta prover, sprutor, mediciner utan att han ens orkade blinka gjorde ont i själen. Ovissheten var min största fiende under denna tid. Att känna maktlöshet, att inte kunna påverka, gjorde mig förtvivlad. Att se Elliot kämpa gjorde mig stark. Trots att det ibland kändes hopplöst var jag tvungen till att stålsätta mig för att ge mina nära styrka och kraft för att orka ta oss igenom alla situationer. För gudarna ska veta vad vi fick kriga och ifrågasätta för att tillslut gå segrande ur sjukhuskampen. Något som senare gjorde mig paranoid och inte litade på ett läkarbeslut som togs utan att vända och vrida på allt och ingenting.

Under denna tid fanns det mycket som snurrade i mitt huvud som jag idag inte ens kan sätta ord på, både vad gäller sjukvården och dess stundtals tröga system. Ett system som ibland var tvunget till att övertalas för att kunna få den hjälp vi behövde. Att ha pressen på sig som pappa att alltid motivera varför du ska finnas tillhands under rådande omständigheter. För att avlasta sin kära som genomgått en mycket dramatisk förlossning. För att själv inte behöva bearbeta det som hände, ensam i en korridor på jobbet. Med bara en bild som cirkulerar på näthinnan. En bild bestående av blod, blod och blod och en nyfödd son i famnen. Ensam och rädd, omgiven av en massa läkare som pratar ett språk som de knappt själva känner igen och med en sambo det fullständigt sprutar blod ur.

Efter ett år är nu Elliot friskförklarad och den dagen det beskedet kom och då vi slängde alla dessa mediciner, det var en glädjens dag. En obeskrivlig glädje.

Eftersom vi inte trodde det kunde bli värre efter första årets tunga period släppte vi garden, men vi var inte förberedda på vad framtiden hade i sitt sköte. Det har varit omtumlande och frustrarade tankar och känslor under den senaste tiden. Något som skapat tankerutiner och som gjort att jag aldrig låtit mig reflektera över de känslor som runnit genom kroppen. Vare sig de positiva eller negativa. Något som vi ska råda bot på framöver. Som tur väl är har inte diagnoserna blivit värre efter första årets mardrömmar, men de har blivit fler. Dessa tunga perioder har gjort att jag ibland glömmer bort alla underbara tillfällen som Elliot gett och ger mig. Igår blev ett sånt tillfälle då Stålmannendräkten brast.

När jag satt i bilen och väntade passade jag på att rensa bland mobilens alla sparade finesser. I någon, helt ologisk, undermeny fanns några inspelade filmer som jag inte kände igen. När dessa, efter lite knapptryckningar, spelades upp sköljdes en massa tankar och känslor över mig. Det var Elliots första framträdande som danskung, iförd ett par solglasögon och dansandes till Born in the USA. Detta gjorde mig upprymd och rörd och jag bestämde mig för att njuta av var dag, varje timme, var minut, varje sekund med honom. Alla dessa diagnoser har en gemensam nämnare hos oss föräldrar och har starka biverkningar på oss. Vi talar om sömn och som påverkar humöret och tålamodet som ni troligtvis känner till. Och är det något som en förälder till en diagnossamlare har brist av, så är det just sömn (förutom pengar efter allt vabbande.)

Men igår kom dock äntligen ett sådant tillfälle då denna stolta pappa kunde känna en underbar värme och njuta av alla tokiga strapatser. Familjen kan nu börja se ljuset i diagnostunneln och börja andas normalt, efter en tids konstrgjord andning. Efter en lång och underbar skogspromenad med fåglars kvitter och Elliots kvitter, likt en härmande koltrast satt han på min rygg. Svanars väsande, måsars gack gack, rovfåglars gack gack och talgoxars gack gack. Alla fåglars kvitter i Elliots vokabulär låter nämligen gack gack, förutom svanen för den väser.

När vi betade av kilometer efter kilometer, vi var ett med naturen, njöt vi av den natur och de landskap vi passerade. Trots ett gråmulet inslag kunde vi inte annat än att njuta av värmen som omgav oss och det lugn som rådde över oss och havet. Vid dessa tillfällen får jag någon sentimental känsla som gör att jag blickar tillbaks i tiden. Till en tid då morfar fanns i omgivningen och arbetade som stenhuggare på ön. Hans historier om slitet för de sex syskonens brödföda. Under en tid då ön var hjärtat till bygdens näring. I alla fall enligt de sägner morfar och hans syskon berättade för mig och de ifrågasätter jag aldrig. Inte ens under tortyr. För historierna, som berättades sena sommmarkvällar på torpets veranda, fick mig att lyssna på helspänn. Äventyr som passerade långt förbi normala sovtider under klara och ljumna sommarkvällar. Öronen var på helspänn och ögonen tindrade likt två polarstjärnor. Berättelser som tog mig långt tillbaks i tiden, i samma miljö som jag idag lever i. På den tiden då bygden var ett nav av tungt grovarbete under tuffa tider och förhållanden. Något min morfar och morfars syskon förmedlade genom berättelser som blev till en beroendeframkallande drog. Trollbundna satt vi och lyssnade och såg upp till vår heroiska morfar.

Minnen som gör att jag ofta saknar morfars äventyr och det jag fick vara med om. Minnen som även skapar saknad av mormors omtanke och värme, och definitivt hennes fantastiska syltkakor. Syltkakor som serverades tillsammans med en ack så ljuvlig läskedryck. Saker som gör att jag ibland drömmer mig tillbaka till dåtidens historier och det lugn som rådde. Ett lugn som vilar över landsbygdens landskap och dess själar. Själar som gör sig påminda genom en och annan symmetrisk stenhög och som tillåter mig drömma mig bort i en värld med frånvaro från all stress och vardagsmåsten. Mitt i bland alla dessa intryck och drömmar finns nu även Elliot. Som gör att jag skapar nya minnen och historier. Något jag vill kunna förmedla vidare till honom på liknade sätt som min morfars historier och äventyr.

Vi njöt i fulla drag av dagen och detta är för mig ovärderliga reflektionspauser, som ger mig kraft till att fortsätta. Att orka fortsätta vare sig med eller utan sömn eller tålamod. Vi två i ett landskap fullt av historier och minnen. Minnen som bara väntar på att få bli levande, levande i våra sinnen. Något som gör att jag kan njuta av det underbara, händelserika livet. Ett liv fullt av äventyr och strapatser.

Avslutar med ett uppsnappat citat från gårdagen:

"What makes a legend? Is it what someone did while they were alive?
Or how they're remembered after they're gone?"
(The Guardian)

Något att tänka på´...

bäst ska bli bättre

(foto: www.wikipedia.se)


Låt oss inte bara fokusera på det negativa runt omkring oss. Det finns även ljus och hopp i dagens samhälle. Dock får vi inte glömma bort att bäst kan bli bättre.

Presenterar en artikel i sin helhet från gårdagens DN, 11/12 som Malin Ekmark skrivit. Tycker vi ska lyfta på hatten och uppmärksamma dem som gör ett gott arbete för sina medmänniskor. Ett särskilt tack till alla er.

"Sverige bäst i världen för barn

Sverige är bäst i världen på att ta hand om barn, enligt en rapport från FN:s barnorganisation Unicef.

I rapporten har OECD-länderna, samt Slovenien, jämförts utifrån tio punkter där man bland annat tittat på föräldraersättningen, tillgången till och kvaliteten på förskoleverksamheten, ekonomiska satsningar på barnomsorgen och förekomsten av barnfattigdom.

Av de 25 länderna i jämförelsen är Sverige det enda land som lever upp till samtliga kriterier Unicef beslutat om för de tio punkterna.

Är vi i Sverige bäst på barn?

- De allra flesta barn i Sverige säger själva att de har det bra och om man jämför internationellt så har vi kommit långt, säger barnombudsmannen (BO) Fredrik Malmberg.

- Men för de barn i vårt land som far illa är det ingen tröst att andra har det bra. Stödet till föräldrar som inte klarar sin roll ser exempelvis väldig olika ut beroende på var i landet man bor, säger Malmberg som anser att det finns många problem som måste lösas för att svenska barn ska få det bättre.

I sin rapport lyfter Unicef särskilt fram bra barnomsorg och förskola som viktiga verktyg för att mildra negativa effekter av en dålig hemmiljö.

- Självklart är det så. Särskilt när de vuxna har svårt med sin föräldraroll är förskolan ett viktigt och bra stöd, säger Malmberg."


De tio kriterierna var följande:

1. Ett års föräldraledighet med halva lönen samt två veckor särskilt reserverade för pappan.
2. En nationell plan för barn från missgynnande socialgrupper.
3. Statligt subventionerad barnomsorg som utnyttjas av minst 25 procent av barnen under tre år.
4. Minst 80 procent av fyraåringar och äldre i förskola.
5. Minst 80 procent av personalen ska ha grundutbildning för jobbet.
6. Minst 50 procent av personalen ska ha minst tre års högre utbildning.
7. På 15 femåringar ska det gå minst en personal. Barngrupperna ska inte vara större än 24.
8. Två procent av BNP ska gå till dagbarnvård, förskolor och liknande.
9. Färre än tio procent av barnen ska leva i fattigdom.
10. Barnhälsovård ska vara tillgänglig för alla.

Ha en trevlig Lucia och låt henne lysa upp mörkret.

"Vi" och "dom"

Det var en gång... Ja så börjar ju de flesta sagor. Sagor där det goda kämpar mot det onda. Svart mot vitt! Ovänner förenas i en kamp mot en gemensam fiende. Något som förenar dem i ett gemensamt mål, en gemensam kamp. Det blir en kamp med "Vi" mot "dem" anda. Narnia, Star wars, sagan om ringen, alla exempel på sagor som för ett krig mot en ondska i olika skepnader.

I Karlavagnen fick lyssnare ringa och berätta om deras kontakt med 2:a världskriget för någon dag sedan. I inledningen ställde Stina Wollter frågan om dagens generation är historielösa. Finns ingen gemensam fiende längre och hur påverkar det oss?

Finns det en avsaknad av "vi" mot "dem"? För mig tycker jag att jag ofta ser och hör "vi" och "dom" i olika samhällsdebatter. Flyktingdebatter, debatter om terrorism, politik osv. Det uttalas många gånger vi eller dom inom dessa debatter, medvetet och omdevetet.

Liknande fenomen går att utläsa i Karksrona och debatten kring bygget för de bostadslösa. Många gånger har jag även stött på attityderna kring alkohol... En de får skylla sig själva- mentalitet! Det är var och ens ansvar.

Vad har vi för människosyn idag? Stödgalor, Postkodlotterier, osv drar in stora summor till välgörenhet, det ena rekordet efter det andra slås. Men när pengarna ska användas och gör att verkligheten kommer in på husknuten, då är det dags att sätta stopp för detta vansinne. En dubellmoral utan dess like. Det vi inte ser eller kommer i närheten av kan vi stödja, men sen får det vara nog. Något som skapar debatter och "småkrig" mot en gemensam fiende. Närhet kallas fienden och sker på många håll i dagens samhälle. Tyvärr verkar denna mentalitet även infunnit sig i den politiska kampen, som genomsyras av allt för många "krig" istället för dialoger och gemensamma kamper för ett bättre samhälle.

Zimbardos experiment visar tydligt vad som händer vid en "vi" och "dom" anda. I SvD 18/8 2007 publicerade Per Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap, en artikel med titeln "Lucifereffekten är en del av evolutionen" som tog upp just Zimbardos experiment och dess effekter av helt "vanliga" människor.

1971 gjorde socialpsykologen Philip Zimbardo ett experiment där vanliga, välanpassade människor på kort tid förvandlades till sadistiska fångvaktare. I artikeln går att läsa om det farliga med "vi" och "dem" attityden. Faran ligger inte i orden, som kan göra att folk delas in i innanför och utanförgrupper, utan i de moraliska attityder som följer med uppdelningen. Genom att använda "vi" och "dom" avgör man vem man ska uppträda moraliskt hyggligt mot och vem det inte är så noga med.

I experminetet byggdes ett låtsasfängelse upp i en källare på psykologiska institutionen vid Stanforduniversitetet. Tjygofyra manliga studenter som inte kände varandra delades slumpmässigt upp i två grupper, där den ena gruppen blev fångar och den andra fångvaktare. "Fångarna" visiterades nakna, sprutades mot löss och försågs med kedjor runt anklarna. "Vakterna" fick inga särskilda instruktioner om hur de skulle bete sig. Inom vissa gränser fick de göra det de ansåg vara nödvändigt för att upprätthålla ordningen och få respekt från fångarna. Armhävningar var ett vanligt straff som användes mot fångarnas "respektlöshet" gentemot vakterna.

Fångarna och vakterna anpassade sig mycket snabbt till sina roller och det gick mycket längre än vad man förväntat sig. Detta ledde till farliga och och psykologiskt skadliga incidenter. Ett uppror bröt ut redan andra dagen som fick till följd att vakterna bröt sig in i cellerna, klädde av fångarna nakna, tog bort deras sängar, förde vissa till isoleringsceller och mobbade fångarna.

En tredejedel av vakterna bedömdes eferåt ha visat verkligt sadistiska tendenser. Många fångar fick trauman och fick lämna experimentet i ett tidigt stadium. Efter sex dagar avslutade Zimbardo experimentet i stället för de planerade fjorton dagarna. De uttråkade vakterna ägnade sig allt mer åt pornografiskt och förnedrande beteende mot fångarna. Med "Lucifereffekten" menar Zimbardo att vanliga tillsynes välanpassade människor på kort tid kan förvandlas till grymma och ondskefulla varelser. Detta bara genom att vi delar upp människor i två grupper.

Vidare menar Gärdenfors att ett sätt att skapa en sammahållen grupp är att man identifierar en gemensam fiende.

Känns fenomenen igen i dagens historielösa generation? Många verkar föra sina egna krig mot outtalade fiender. I en dokumentär på TV4 fakta skildrades USAs krig mot den osynliga fienden, terrorismen. Tyvärr verkar dessa osynliga fiender bli allt fler och föda hårdare moraliska attityder.

Med förhoppningar om att våra sagor blir historier med stora inslag av lyckliga barndomar, kärnfamiljer, trygghet och framför allt lyckliga slut kämpar jag för ett medmänskligare samhällsklimat. Ett arbete som består av att finna goda ambassadörer med förankring i närheten och verkligheten. Jag ska helt enkelt bli en Folkhälsopartist.

Så för er som inte har råd att skänka pengar till stödgalor, Postkodlotterier eller andra insamlingar. Skänk en omtanke till alla medmänniskor runt omkring er och utför en god gärning. Det har vi alla råd med.

En jul annalkas med julefrid, julegröt och klappar för en del, men långt ifrån för alla... Så värna om "oss", alla människor. Fattiga som rika, svenskar eller icke-svenskar, missbrukare eller icke-missbrukare, hemlösa eller slottsägare.
Låt oss alla få ett lyckligt slut.

finjusterade ROT avdrag och översittartanter

Ibland är det skönt att känna just ingenting. Rätt vad det är så kan det komma en svallvåg av känslor sköljande över mig och jag grips av engagemanget till att få ut något av det. Exempelvis som när jag läst om Maxs och Sagas öde. Det berör mig och jag blir starkt känslomässigt påverkad. Efter det råder en tomhet, en bra tomhet. Jag vill inte tänka, jag vill inte skapa, jag vill bara vara. En sådan tid är nu, en tid då hjärnan tagit tillfällig semester och återkommer efter jul. Verktygen som jag använde mig av i Maxs och sagas öde och de andra som givit mig något att arbeta för är:

www.raddabarnen.se och www.bris.se Ge ditt stöd du också.

Julledigheten annalkas och anspäninngen sänks, lugnet infinner sig och tiden för att beta av påbörjade projekt ska avslutas. Utvärderingen kommer efter jul och nyår och nya utmaningar kommer då på intåg. Det är en skön tid för mig. Tiden ska ägnas åt familj, vänner och hammare.

Mitt stöd kom i form av ett ROT avdrag och ett ekonomiskt verktyg för att min familj ska slippa frysa eller bli utblottade av Hydros hutlösa elpriser. Hade mycket hellre lagt dessa pengar till andra behövande. Men, men...

Livsverket ska få sin beskärda del av det hoppfulla ROT-avdraget som jag hoppas kan bli min julklapp till dess själ. Det innefattas av duktiga och komptetenta hantverkare som kan visa och lära mig nya saker inom byggbranschens rådande Timellanda.

Åter till ROT-avdraget, som jag för övrigt finner relativt flummigt. Därför bestämde jag mig för att titta närmare på avdraget. Vad är en tillbyggnad och när är det en ombyggnad i mitt hus som är ett år gammalt? Med plats nummer 94 i telefonkön bestämde jag mig för att uthärda denna tid och ta tillfället i akt att bara vara. Efter ett par, 90 stycken, mycket effektiva handläggare blev det min tur.

Min fråga löd om jag kan använda mig av ROT-avdraget på mitt ett år gamla hus med oinredd ovanvåning? Och gissa om jag fick svar på tal... I dokumentets utförande går att läsa

/.../Förslaget innebär att ROT-arbeten förs in i nuvarande system för skattereduktion för hushållstjänster (RUT). Det innebär att den som vill genomföra reparationer, om- eller tillbyggnader och/eller underhåll av ett småhus eller en bostadsrätt får en skattereduktion med 50 procent av underlaget, dock med max 50 000 kronor per år och individ./.../

(www.skatteverket.se)

Svaret blev av en relativt nedlåtande karaktär från en äldre kvinna och antagligen tillbringat alldelses för många år i telefonväxlar. Precis så som en serviceminded person ska vara idag. Ett tag trodde jag hon skulle fråga mig rakt ut om jag inte hade någon svårare fråga för att uppta hennes dyrbara tid eller om jag bara hade frågor av denna dignitet. Jag såg en uttråkat Rickard Sjöberg framför mig som satt och gäspade på 1000 kronors nivån, fast på Skatteverket.

Dock en liten bisak. I hennes svar hade hon lagt till att det gäller Ny, till eller ombyggnad! Något som en lyhörd åhörare snappade upp i farten. Jag grep en min livlina och manövrerade över henne till min sida och satte in stöten för att komma upp på 10 000 kronors nivån, en säkerhetsnivå som gör att jag hade henne runt mitt lillfinger. Så hur dum är jag? Lyckligtvis innehöll svaret ett positivt innehåll som gör att jag kan fira jul utan huvudbry. Men dock innehåller det vissa outforskade områden. Och min återstående fråga är: Hur tillförlitlig är källan? För var står det i skriften att det gäller nybyggnation? Och är det något jag lärt mig som nybyggare så är det att alltid ha överenskommelsen skriftligt.

Ni som vet får gärna lägga ut det på en tydlig plats i cyberrymden där många vilsna nybyggare svävar med sina frågor. En kritisk röst menade att i och med huset är av nybyggnation har vi en reducerad fastighetsskatt och ska därför inte kunna använda oss av ROT-avdraget. En Jante-anhängare? Något som skulle ge en skillnad på cirka 46 000 kr för mig. Med de skillnaderna hade vi knappast tagit oss ur någon ekonomisk kris.

Nu ska här i allafall anlitas hantverkare, sådana där bra, kunniga och erfarna.

Jag önskar dig...

Jag önskar dig
Av: okänd

Jag önskar dig inte guld, mitt barn
ej heller pengar och makt.

Jag önskar dig modet att vara dig själv
och stå för det du har sagt.

Jag önskar dig inte en stenfri väg,
men kraften att vägen gå.

Jag önskar dig kärlek i rikligt mått
och vänner att lita på.



När jag var liten
Av: Jonas Gardell

"När jag var liten kunde jag trolla.
Jag kunde göra underverk, läka sår och gå på vattnet,
färdas obegränsat i tid och rum,
jag hade makt att förvandla världen eller skapa en ny.
När jag var liten kunde jag trolla.

Det var innan de lärde mig att jag inte kunde."



Jag vet nu varför jag arbetar med de frågor som alltid drivit mig. En drivkraft som ger mig kraft, en kraft som jag vill ge de utsatta, ett hopp som jag vill ge de utsatta. Jag vill skänka hopp för mänskligheten.

Alla har inte valt den värld vi lever i och det ger mig kraft för att arbeta vidare mot ett ljus i en tunnel. En tunnel som är alltför mörk i denna värld. Min strävan är att tända en fackla för någon, om bara någon får ett ljus i sin tunnel ger det mig ro och glädje. Bränsle för att föra denna kamp finns det gott om, tyvärr.

Att se och höra om kalla handlingar, iskalla onda handlingar gör mig frusterad och ledsen. Något som gett mig kraft, men tyvärr inte alltid ork.

När jag sitter och läser om Maxs och sagas öde gör det ont i mig. När jag sitter och läser om människor som inte berörs av detta öde smärtar det mig. Tårarna börjar rinna och klumpen i halsen kväver mig långsamt, långsamt. Varför, varför, varför? Vad har de försakat för ont? barn gör som vi vuxna säger, barns handlingar är inte alltid medvetna och när jag läser om vuxnas känslokalla handlingar finner jag en kraft, en strömmande kraft. helt plötsligt skiter jag i om pojkar inte gråter, barn gråter. Att sitta och se detta och inte skänka något hopp eller tröst ger mig ingen ro.

Ondska och elände i en värld vi vuxna skapat genom makt och girighet skänker mig ilska. En skam över att vi ALLA inte gör något åt vår ondska eller orättvisa. Tänd en fackla, alla ni som vill skänka hopp. Ett hopp våra barn kan få, ett hopp för mänskligheten.

När jag läser om barns öde vet jag inte vad jag ska ta mig till. Tankar, frustration och sorgsenhet kommer över mig. JAG VILL KUNNA PÅVERKA! Allt och alla. Påverka till en värld av glädje, rättvisa och välmående. Vi har det bra, men vi kan få det bättre. Mycket bättre. Men jag bryr mig inte om jag får det bättre. Min kamp, mina känslor är till er alla som någon gång gett mig bränsle. Ett bränsle för att tända fler facklor i vår mörka värld.

Ge barnen en chans och bränsle till en ljusare värld. Till er alla som gick det grymma ödet till mötes..

I HAVE A DREAM

I HAVE A HOPE



Fred på jorden börjar med frid i var människas hjärta.

"Det vi fruktar mest är inte att vara otillräckliga vår djupaste rädsla är att vi har omätliga krafter.
Det är vårt ljus, inte vårt mörker som skrämmer oss mest.
Vi frågar oss "Skulle jag vara lysande, fantastisk, begåvad och förbluffande"
Egentligen- Hur kan vi undgå att vara det?
Du är ett barn av gud, världen är inte hjälpt av din småbarnslek.
Det ligger inget stort i att krympa så att andra människor i din närhet skulle slippa känna sig osäkra.
Vi föddes för att förverkliga Guds härlighet inom oss.
Det finns inte bara i några av oss -Det finns i alla! När vi låter vårt eget ljus skina ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma.
När vi har gjort oss fria från vår egen rädsla gör vår närvaro andra automatiskt fria."

(Nelson Mandela)


Krama mig ofta
Av: Stina Norén

Krama mig ofta så blir jag glad och trygg,
låt mig känna mig älskad även om jag varit stygg.
Stå fast, ni som är vuxna, trots mina prövningar och test,
för även om jag klagar är ni ändå bäst.
Visa mig i handling vad respekt är för någonting,
lär mig se det vackra i världen runt omkring.
Tala om att jag duger just precis som jag är,
och låt mig höra ofta att jag är er väldigt kär.
Låt vårt hem vara ett ställe där tolerans och kärlek bor.
och kom ihåg att man kan leka även om man blivit stor!!!

Sekunden är just nu

"Vi lever en sekund i taget, och sekunden är just nu."

Ja, så sa Eyvind Johnson en gång i tiden och jag har kommit på mig själv med att så är inte fallet för mig. Min hjärna söker hela tiden blickfång framåt och jag tappar bort själva lärdomen i det sekunda ögonblicket.

För någon dag sedan fick jag lite mental kvalitetstid på väg hem från den stora staden och dess hektiska julrusch. Jag satt och samtalade med en god vän och under samtalets gång slog det mig plötsligt att min framtidssträvan gör att jag aldrig känner mig nöjd.

Jag kände mig som en liten hundvalp som suttit och trånat efter husses delikatesser på köksbänken ovan huvudet. När han sedan gått därifrån har jag haft full fokus på husse och hans fat och vad det kunnat erbjuda. Omedveten om att jag precis snubblat över min egna matskål fylld med oxfilé och andra läckerheter.

För mig fick jag känslan av att vara denna bortskämda lilla hundvalp som inte sett vad jag haft i min egna skål. Något som jag så här i efterhand uppfattar som en bortskämdhet av livet. På något sätt tror jag tyvärr detta varit en överlevnadsstrategi som jag nu behöver justera.

Senare delen av mitt liv har till mångt och mycket handlat om jobb, projektanställningar, husbyggande och ekonomi. Alltid med en rädsla över att förlora allt genom den otrygghet anställningarna orsakat. Något som gjort att jag tvingat mig själv till att ha ständiga mål och planer för framtiden. Troligen en ren försvarmekanism för att jag ska slippa leva i en ovisshet. Många har sagt till mig att jag har en stor självkännedom och insikt i vad jag vill göra i min framtid. Är det verkligen så? Kan det inte vara så att lyckan finns här och nu i de goda och nära relationerna, min familjesituation och mindre i mina "meningsfulla mål". Mål som handlat om yrke och inkomster. Det är kanske dags att programmera om hjärnan och se att vi har så vi klarar oss vad gäller inkomster och materiella ting. Men habitueringseffekten, mer vill ha mer, är en farlig drog och nog så förblindande.

Jag har nu identifierat mina tankar och ska programmera om de "meningsfulla målen" till verkligt meningsfulla mål. Mina tankar har handlat om att nå det perfekta yrket, perfekta huset, perfekta förhållandet och perfekta jaget. Time to say goodbye to those said days som en klok musiker en gång sjöng. Jag ska nu lära mig vad jag mår bra av och finna min inre trygghet och självförtroende. Mitt "pling" är nu inprogrammerat som gör mig medveten i vad jag mår bra av. Plingen ska dessutom handla om vad jag mår bra av och inte omgivningen.

Rolf Ekman, professor i klinisk neurokemi, uttryckte i en artikel i SvD 2005 att...

"många lever sedan, med tankarna i framtiden, för att vi inte är nöjda med nuet. Vi tror alltid att det är bättre någon annanstans.
-Vi blir utnyttjade kommersiellt och får så mycket information att vi blir osäkra på vad vi själva vill. Även om vår hjärna kan ta emot all information så kan vi inte hantera den. Vi måste lära oss att välja - eftersom vi inte kan göra allt - och vara lyckliga i de val vi gör."

För mig är det dags att gotta i sig skålen med oxfilé och andra delikatesser, istället för att blicka på vad husse har att erbjuda...

Lista över 100 sätt att leva i nuet av Margaretha Ivarsson.
(www.margaretaivarsson.se)

plocka upp någon annans skräp
spring ett varv runt kvarteret
tro på dig själv
skriv alfabetet bakifrån
plantera ett träd
res dig upp i bussen och erbjud någon annan din plats
dagdröm en hel dag
ät något du aldrig ätit förut
tillbringa en timme i en kyrka
släng din klocka
lägg pengar i någon annans parkeringsautomat
ta med din morfar på bio
besök någon som är ensam
var vaken ett helt dygn
gå ut när det ösregnar
köp en hatt
ge bort din älsklingsbok
tala sanning en hel dag
skrik rakt ut
förlåt en ovän
ta på dig olika strumpor en dag
lyssna på ett språk du inte förstår
lär dig lyssna lite mer
skicka ett vykort till din chef
sjung en sång på en offentlig toalett
ha socker på ditt ägg i stället för salt
beröm din konkurrent
köp blommor till din mamma
stanna upp 13.50 varje dag och tänk på något roligt
färga håret grönt

ring från en telefonautomat
sov i köket
mejla statsministern
hjälp en främmande person vid SJ:s biljettautomat
lyssna på en radiokanal du aldrig brukar lyssna på
ät frukt en hel dag
släpp en fis
ring en vän
dansa afrikansk dans
bada i en isvak
klättra i träd
måla hela ansiktet
res till Svalbard
gå upp en timme senare på morgonen
rita ett hus
åk karusell
ge godis till en polis
ta på dig tröjan bak och fram
tälta med barnen
gå en halvdagsvandring helt själv
gå barfota på en grusväg
tänd en brasa
lär dig räkna till 10 på kinesiska
fotografera ditt öra
be en bön
hoppa bungy-jump
grilla lammkotletter
klipp av dig håret
vandra Hallandsleden på din semester
måla akvarell
ligg på rygg i gräset
ta en långlunch
trä smultron på ett strå
ta en ny väg hem
krama en lapplisa
klappa en katt
läs en webbtidning du aldrig hört namnet på
gå på museum
tala med en politiker
hoppa på en buss du aldrig åkt med förut
lukta på en blomma
ta massage
spela trummor
tänd ett stearinljus
ta två djupa andetag
le mot alla du möter
ge en komplimang till butiksbiträdet
anmäl dig till organdonation
sov en hel dag
paddla kanot
sjung en barnvisa
gör handavtryck i sanden
besök en skola
låt någon gå före dig i kön
ät en ramslök
strunta i disken
må gött
prata med någon du aldrig sett
köp en glass
cykla tandemcykel
läs en bok
sitt helt still en halvtimma
beröm dig själv
gråt en skvätt
sätt dig i en gungstol
trampa i en koskit
skratta högt
kratta löv
säg tack för turen till konduktören

Visst är livet härligt! Mina meningsfulla mål innehåller fortfarande planer på hur vår amerikanska veranda ska se ut där jag kan sitta och se "the world passing by".
Som avslutning delar jag med mig av ytterliggare ett citat.

"Den enda person som är utbildad är den som har lärt sig att lära och att förändra" (Carl Rogers)

Balans är nyckelordet

Givetvis är siffror inte bara av ondo som det kanske kan tyckas i tidigare texter. IT Factorys organisation verkar ha flera uppenbara bekymmer än resultatredovisning. Det är ju trots allt mänskliga handlingar som manipulerat med siffrorna. Pengar kan vara en drivkraft, men även en rivkraft. Girighet och snålhet är exempel på drivkrafter för en del, främst herrar verkar det som. Detta kan bli stora rivkrafter inom organisationer. Ta Dynapac i Karlskrona som exempel, där nedskärningar och varsel hänger som ett tungt ok över de anställda. Vad sänder det för signaler när ledning plockar ut stora bonusar i dessa tider? Vilka konsekvenser får det för företaget och effektiviteten bland de anställda. För mig är det ett tydligt fall på en gråtande organisation. Motivation, trivsel och effektivitet kan vara svårt att finna i rådande nedskärande stunder, som i sin tur drabbar organisationens effektivitet och lönsamhet. Förhoppningsvis på kort sikt.

Mindre saker påverkar även prestationer och företagsanda. En så liten sak som indragningar av julbord, fönsterputsar eller godiautomater påverkar även arbetsklimatet negativt. Små saker kan lätt sätta igång stora processer. Framförallt när besluten tas över personalens huvud. Många av dessa faktorer påverkar prestationer. Då är olika indikatorer väldigt bra att ha där fenomenen kan påvisas och vilka samband som kan finnas.

Hur ska då ett bra arbetsklimat vara för att de anställda ska kunna leverera goda resultat? För någon dag sedan läste jag en uppsats om "högpresterande team" av Larsson vid Luleå universitet.

Den avgörande kärnan för ett högpresterande team var öppen kommunikation och kontinuerlig uppföljning. Ledarskapet kännetecknades av en stark målfokusering vilket gav goda individuella prestationsresultat, vilket i sin tur gav individen möjlighet till en tilltro på sin egna förmåga. Tidsbrist var något som verkade hämmande på ett sådant team.

Dessa högpresterande team visar, enligt min mening, på en perfekt balans av resultat och prestation. Det visar även vikten av tydliga mål, som definitivt ska vara mätbara. Siffror och resultat kan vara indikatorer på hur vi presterar och vad vi kan förbättra eller förändra. Dock ska vi vara medvetna om att det finns tre olika sorters lögner. Lögn, förbannad lögn och statistik. Vi får inte glömma bort kommunikationen och hänsyn till bakomliggande orsaker som också är av stor vikt.

För att ett högpresterande team skulle prestera goda resultat förutsattes en "autentisk dialog". Med detta menades att de anställda granskade varandras argument utan misstro, var välvilligt inställda när de lyssnade på de andras argument och höll dörren öppen för andra lösningar.

En annan viktig del som gjorde att teamen klarade av den starka målstyrningen och disciplineringen som de utsattes för var att dessa faktorer balanserades mot det självförtroende som skapades av att nå de goda resultaten. På så sätt ville individerna vara delaktiga i beslutsprocessen av själva verksamhetsramarna.

Siffror är alltså även de av en väsentlig betydelse för en god prestation och det ska råda en balans mellan de mänskliga faktorerna och målen. Tyvärr är det alltför många som glömmer bort den mänskliga faktorn i en resultatorienterad verksamhet och då ställs vi inför stora problem och utmaningar.

Sedan mitt inträde i den kommunala verksamheten som inneburit en nära kontakt och dialog med det politiska gardet har jag upptäckt att många tyvärr drivs av enbart siffer -och resultatorienteringar. På något sätt verkar en del glömt bort de mänsliga aspekterna i sitt fokuserade skrivbordsarbete. Det om något frustrerar och skrämmer mig. Den goda balans, som är en förutsättning för att uppnå goda drivkrafter bland samtliga berörda parter och resulterar i vinn-vinna situationer. Mina tankar förs återigen till skolbesluten i Ronneby kommun, där en del av politikerna inte vågade lyssna till de "mänskliga" aspekter och konsekvenser nedskärningarna innebär för landsbygden och staden i sin helhet.

Hur skulle det se ut om ett fotbollslag struntade i resultat och mål? Jag tror det skulle råda en viss förvirring och minskad kämpaglöd inom laget. Vad skulle hända om vi sätter upp för höga målet i fotbollslaget? Hur skulle spelarnas insats påverkas då? Hur påverkas resultatet om spelarna bara skulle sifferorienteras?
Låt mig berätta en historia som min idrottspsykologilärare råkade utför...

I ett ungdomslag någonstans i Sverige fanns lille Pelle, en jätteduktig fotbollsspelare. Han dribblade och dribblade under sina matcher och i varje läge sökte han avslut själv och vägrade släppa ifrån sig bollen till de andra medspelarna. Tillslut rådde det en stor frustration och irritation inom laget, eftersom de andra inte fick fatt på bollen. Några bollar satt i målet, men det räckte aldrig till seger och ingen direkt glädje.

Tränaren bestämde sig för att lägga upp passningsövningar för Pelle under träningarna. Övningarna satt perfekt och Pelle levererade den ena smörpassen efter den andra. Dock fortsatte hans individuella prestationer under matcherna. Tillslut tog tränaren mod till sig och bestämde sig för att ta ett samtal med lille Pelle. Tränaren frågade rakt ut vad det var som gjorde att han vägrade släppa bollen ifrån sig. Förklaringen var att för varje mål Pelle gjorde hade han blivit lovad en hundralapp från sin pappa. Efter ett samtal med Pelles pappa drogs denna "förmån" in och laget började prestera bättre.

Kommunikation och uppfölning med delaktiga beslutsprocesser kan ge drivkrafter som innebär effektivitet och lönsamhet. Nyckelordet för mig är balans och delaktighet.

Se hur det kan gå...

Risken med att förlita sig på siffror och resultat är att vi inte känner till bakomliggande arbete. Ett exempel som för mina tankar till dagens resultatorienterade marknad och uppdagandet var IT Factorys uppgång och fall. Det finns många som är jätteduktiga med att jobba med just siffror och resultat, på gott och ont. Men det finns en risk med det om vi glömmer bort den mänskliga faktorn och dess betydelse i dessa sammanhang. Läs och begrunda artikeln nedan och ställ er sedan frågan över hur sånt här kan hända i dagens samhälle...

Vd:n försnillade halv miljard - från Årets tillväxtbolag till konkurs på en vecka

Så sent som i förra veckan prisades mjukvaruföretaget IT Factory som "Årets tillväxtbolag" i Danmark. På måndagen begärdes bolaget i konkurs. Vd och en halv miljard danska kronor har gått upp i rök.
Med hjälp av luftfakturor till falska bolag i utlandet blåste IT Factorys firade direktör upp bolagets försäljning av mjukvaruprodukter och leasingavtal.


Vd:n och delägaren Stein Bagger efterlystes av Interpol på måndagen. Han har varit försvunnen sedan i torsdags, då han befann sig i Dubai på en kombinerad arbets- och semesterresa.

På söndagen avslöjades ett hemligt kontor i anslutning till IT Factorys högkvarter i danska Værløse där han förvarade dokument som röjde ett svindleri på mer än en halv miljard danska kronor, skriver Børsen.dk.

IT Factory ingår i miljardären Asger Jensbys it-imperium. Han är styrelseordförande och storägare, och uttryckte sin bestörtning över skandalen vid en känslosam presskonferens på måndagen.

Han beskrev sin efterlyste kompanjon som en "otroligt karismatisk och superintelligent chef" och tillade att Bagger uppvisar "psykopatiska egenskaper".

Enligt Jensby har Stein Bagger tecknat omfattande bluffkontrakt helt utom styrelsens kännedom. Det innebär att han ska ha förfalskat Jensbys namnteckning.

Den danska it-undret hyllades som "årets tillväxtbolag" på revisionsfirman Ernst & Youngs årliga entreprenörsgala så sent som på torsdagen förra veckan.

Tidningen Computerworld har också prisat bolaget, senast med titeln "Danmarks duktigaste it-bolag".

Ernst & Young krävde tillbaka sina totalt tre priser efter att skandalen avslöjats i dansk tv på måndagen och bolaget ansökt om konkurs. Till Computerworlds försvar har tidningen på senare tid publicerat en rad kritiska artiklar om bolaget.

Jensby köpte tillsammans med Bagger det konkurshotade IT Factory 2003 och fick applåder för hur snabbt de lyckades vända skutan. IT factory beskrevs som en framgångssaga efter att ha redovisat en trefaldigad vinst till 121 miljoner danska kronor och en fördubblad omsättning till 846 Mkr 2007. Det egna kapitalet nådde 160 Mkr.

De dokument som hittades på Baggers hemliga kontor pekar emellertid mot att hela 90 procent av 2007 års omsättning var baserad på luftfakturor, enligt Børsen.dk.

www.DI.SE, Publicerad 2008-12-01

En god balans av både nytta och nöje

Efter en helg helt i min smak är det nu dags att ta på sig arbetskostymen och gneta för brödfödan. Tänk hur stor del av vårt liv vi tillbringar på vårt arbete för att få råd till att leva. Lustigt nog verkar vi hela tiden höja ribban över hur mycket vi behöver för att leva? Som student skulle jag vara glad om jag hade tillräckligt mycket över till mat efter alla "tvångsutgifter". En ribba som jag idag höjt avsevärt. Känner mig som affärsmannen i historien om den nöjda fiskaren

Det var en gång...

En fiskare som hade avslutat sitt arbete för dagen och satt intill sin båt på stranden. En rik affärsman passerade och upprördes över att se fiskaren lata sig på stranden och titta på solnedgången.

– Varför är du inte ute och fiskar? frågade affärsmannen.

– Därför att jag fångat tillräckligt med fisk för idag. Nu sitter jag här och tar det lugnt och njuter av eftermiddagssolen, svarade fiskaren.

– Varför fångar du inte mer fisk när du har tid över? sa affärsmannen.

– Vad ska jag göra med den fisken? sa fiskaren.

– Du kan sälja den och tjäna mer pengar, blev svaret. Med pengarna kan du köpa en motor till din båt. Sen kan du åka längre ut på havet och fiska på djupare vatten, fånga mer fisk och köpa nylonnät. Det kan ge dig ännu mer fisk och ännu mer att köpa en båt till. Sen kan du bygga upp hel fiskeflotta, sälja den och tjäna massor med pengar.

– Vad ska jag göra sen då? frågade fiskaren.

– Sen kan du varva ner, ta det lugnt och njuta av livet, sa affärsmannen.

– Det är ju precis vad jag gör.

Är det någon som känner igen sig? Jag gör det definitivt, även om jag inte alltid vill erkänna det för mig själv. En marknadsekonomi gör mycket besynnerliga saker med oss och vårt samhälle byggs in i ett beroende som Pythagoras bara hade skakat på huvudet åt.

"En av Pythagoras åsikter var att allt bygger på nummer, och att den sanna verkligheten består av dem."
(www.in2greece.com).

Titta bara på skoldebatten i Ronneby kommun där allt ska hänvisas till siffror som man tror den sanna verkligheten består av... Nog om detta!

Efter en tids tänkande var det äntligen dags för handling i Livsverkets anda. Och det var det som gjorde helgen så skön. Att förena nytta med nöje, att känna att jag fått uträtta något. Sitta på min kammare och grubbla är ingenting för mig. Med hammare och spik tog jag och min svåger, som är effektivitetens Gud, oss an övervåningen och uträttade små mirakel och svettades och slet. Allt för att komma närmare ett mål som innebär sovrum och avkoppling.

Dagen efter, som verkligen var dagen efter, kom nästa slitvarg på besök och såg till att vi slapp oset av levergryta i hela huset. Nu är alltså första skorstenen på plats och jag har bockat av en hel del på min "Att göra-lista".

En helg som vi alla gör oss betjänta av till och från. En god balans av både arbete och nöje... precis som livet ska vara.