Varför ska det vara så svårt att sätta upp listerna?

Efter en veckas boende i huset börjar jag konstatera hur snabbt vi slår oss till ro. Tapeterna är på plats sedan en vecka och kaklarna är nu äntligen klara i köket. Med en knatte på femton månader runt omkring sig märker jag nu skillnad på effektivitet eftersom han gärna vill hjälpa till (till mitt förtret. Det märks nu varför det är svårt att få klart den sista finnishen. Och tyvärr är det en hel del som återstår rent praktiskt tills allt är klart, om nu allt någonsin kommer bli klart. Känner de i min omgivning som hållt på i trettio år och som fortfarande inte är klara. Med det vill jag mena att de inte har listerna på plats ännu.

För att slippa bli stressad av stöket (eftersom vi nu satt ett provisoriskt sovrum på nedervåningen) är priolistan följande:

1. trappmontering (är det någon som monterat en L-trappa från snickarlaget får ni gärna ge tips)

2. inköp av förvaring så som klädskåp, garderober, hyllplan i tvättstuga

3. skafferi (kök, rent allmänt med lister och småprylar)

4. fasadfärg ( undersöka vad det är för skydds - eller grundfärg. En hel vetenskap!!!). Vi ska fortsätta på New England stuket och vill därför ha en ljus färg. Gärna vit, men har hört många med skepticism i rösten, eftersom vi bor vid havet. Nätet gav mig tipset om light grey och vita detaljer: någon som har erfarenhet av vit fasadfärg eller tips på andra New England inspirerade fasadfärger?

5. Så gräs... med en bonde som lämnar matjord sållad med rester av stenstorleken alperna kvar i matjorden, är den fysiska träningen förlagd till tomten.

På den positiva listan och saker som jag gläds över, är hur bra fondtapeten blev och att vi hittade en bra marin tapet. Har ni funderingar på marint stuk i tapetväg rekommenderar jag Casadeco Ocean. helt underbara tapeter (dock ej easy up, men inte så svåra att sätta)

Priorinteringslistan skulle kunna göras flera mil lång, men jag vill njuta lite av atmosfären och lugnet innan alla husmåsten ska klaras av. Huset är ju inte färdigt förrän listerna är på plats, eller?

Vy från ett fönster

tiderna kommer och tiderna går

Somliga planerar sin framtid medan somliga planerar för uppbrotten. Vissa bygger och vissa river. Andra gifter sig, medan andra skiljer sig. Tider förändras och somliga låter livet bestå. Med visst vemod ser jag hur vardagen raseras för vissa och andra planerar med glädje en långsiktig framtid tillsammans. När jag nu åker förbi Sommartorpet och ser på tiden som varit där, stockar sig rösten och jag får en lite ledsen känsla i kroppen. För en person med en viss nostalgisk ådra innebär känslor värme och ibland sorgsenhet. Känslan av att se ett hus stå tomt och öde skapar för mig sorgsenhet. I ett hus ska liv sjuda och människor skapa minnen. Ett hus ska levas och skapa framtid och fylla sin funktion. Tänk så många olika berättelser som skulle kunna berättas om väggar kunde tala. Att hitta ett hus berättelse kan väcka många goda inredningsidéer och inspiration, det är det vi nu har försökt ta med oss i Livsverket. Jag började häromdagen läsa en bok som nätet rekommenderat mig: an affair with a house. En person med känslor skaffar sig ganska snart en affär med ett hus, en surrogatälskarinna för vissa, en verklighetsflykt för vissa, en tankebunker för vissa. Det är det som är affären för mig, inte räntelägen, bottenlån, investeringskostander, taxeringsvärde, ja, ni fattar nog poängen. Affären med huset och alla känslor som investeras, det är det som är affären med huset för mig. Allt detta var en del av de känsloinvesteringar som gjorde att vårt första hus blev det tredje med en gång. Med andra ord Livsverket som känner till våra glädjestunder, sorgestunder, frustrationer och mest använda svordomar. Vi har nu lämnat sommartorpet och ska nu låta våra väggar få en berättelse att berätta.

Så välkommen till Livsverket, en historia om mer än ett hus.

Det var en gång en tomt...

Efter mycket velande hit och dit bestämde jag mig för att lägga upp mitt livsverk. Många nyfikna själar gav mig några behövande sparkar för att följa bloggtrenden.

Helgens visning av huset gav mig inspiration till att visa den väg vi har valt och som format fram vårt Livsverk.

Mestadels av bloggen kommer hamna om just våra tankar och val som nyblivna husägare med inslag av tilbakablickar under själva husbyggandet. Huset levererades för lite mer än ett år sedan och jag är nu många kunskaper rikare om både byggande, hantverkare och allt som hör husägandet till. Eftersom vi är förstagångshusägare har vägen inte varit helt smärtfri med vare sig hur huset skulle klaras av rent ekonomiskt till vad vi skulle tänka på byggnadsmässigt.

För att göra historien överskådlig börjar jag historien så här...

... Det var en gång ett par som letade och letade efter drömstället för att kunna slå sig till ro. Med tillökningen i familjen förstod vi att det skulle bli ohållbart både mentalt och praktiskt att bo i lägenhet. Vi sökte, sökte och sökte med ett antal mils bilåkande och husvisande för att vi skulle hitta vår dreamspot.

Några hundra husvisningar senare (det kändes åtminstone så) dök det upp en möjlighet som varit åtminstone min dröm sedan barnsben i mina hemtrakter. Många bankturer senare cyklar jag och min sambo vilset hem mot sommartorpet och jag med min första köpesup i magen.

Vi var nu tomtägare och livet skulle bli av en helt annan karaktär. Tomten var lika snårig som vardagen, men ljuset trädde fram mer och mer i tunneln...

Några månader senare började vår resa in i husvalens djungel och vi var fast i husberoendets alla val och möjligheter. Tillslut stod vi där och bestämde oss för att bara köpa stommen och göra resten själv för att kunna sätta prägel på vårt Livsverk. Valet tillföll ett Skåne 158 från Borohus som vi ritade om både utvändigt och invändigt. Våra tankar blev mer och mer över vad vi villa ha och hittade inspiration från New England som nu har blivit mer eller mindre en livsstil för oss.

Ursprungligen såg huset ut så här:

Och efter många turer hos arkitekt och många sönderrivna papper stod Livsverket på plats och kampen med (eller mot, beroende på hur man vill se det) hantverkarna hade börjat.

För att inte berätta slutet med en gående gång spar vi lite till nästa kapitel som handlar om huset som kom till ön.